| Ett välsignat tillstånd eller inte? Det är frågan! | Skriven 2009.02.10 20:47 |
Jag träffade snygge Jack för drygt fyra veckor sedan. Han bor inte så långt från oss och är en svart italienare. Han och syrran har varit agilityklasskompisar. Han är hur snygg som helst, det tycker inte bara jag utan även en rad domare som har utdelat det ena fina priset efter det andra. Jag är ju inte så förtjust i det där med utställning och matte tycker det är såååå trist så vi har inte haft så stora framgångar där.Men några groteska prisrosetter har vi på väggen hemma. Sista utställningen frågade domaren matte varför jag inte gillar utställning, jag är som en öppenbok gällande mitt känsloliv.Matte hmmaade något om att det är lite långtråkigt på nåt vis.Min uppfödare Lena tror att mattes humör kanske smittar av sig på mig. Nåväl är man guds gåva till mänskligheten behövs inga fjantiga domares åsikter anser jag. I dag när vi var i skogen åt jag upp flera pinnar. Matte tror att mitt och Jacks mötte som resulterad i två rejäla "urladdningar" från Jacks sida nog har blivit små spindelvalpar i min mage. Mina tuttar är nu som små gelehallon och min annars så smärta tvättbräda till mage är lite putig. När jag nu äter pinnar, något som jag egentligen är under min värdighet, tror matte att det är ungefär som när hon åt massor med citroner när lillhusse låg i hennes mage. Vi får väl se om de tär en lillhusse i min mage.
För att göra allt klart för er ev. nya bloggläsare är det också på följande vis: Min uppfödare Lena på Qvickelyckans kennel gav matte min syster Kajsa när hon var valp. Alltså hon är inte mattes riktiga hund! Bara en sk. foderhund! Matte säger att hon precis som Emils mamma sa: älskar henne precsi som hon är! Nåväl för att Kajsa skall bli mattes riktiga hund, som jag då!, skall Kajsa ha två valpkullar innan hon är fem år! Matte har börjat träna med Kajsa på agilitybanan med framgång och förvissning om en ljus framtid. Valpar skulle liskom ställa till den karriären. Jag är duktig på agility OM JAG vill. Kajsa vill jämt. Det är den stora skillnaden på oss.
Vad gör vi då? Jag ställer givetvis upp och förvärvar jorden med en kull pinnhundar. Om sådär hundra år kommer vinthundsexperterna vara mig tacksamma som förgyllde rasen med mina goda gener i form av kronprinsar/prinsessor. Spännande tider nalkas gott folk! Mina valpar om de tnu är några i min mage kommer att födaas hos Lena. matte ahr förberett sig emntalt för denna separation, men jag är glad bara jag får en varm säng att sova i! Jag känenr Lena och henens familj, vi har besökt dem flera gånger. Det är min matte som är en fjantlisa trots sin tuffa image! |
Sida: 1
www.rally-sally.blogspot.com
Av: Rally-Sally
Jag bloggar om min misära verklighet som italienskvinthundsprinsessa i Biblebältets Småland. Jag är född på Qvickelyckans kennel hos snälla Lena.
Jag väntar förmodligen en eller flera kronprinsessor/prinsar och spänningen är olidlig. Mitt leende är som Mona-Lisas mycket tvetydligt. Matte är både underbar och läskigt hurtig. Min syster Kajsa är en liten typ som är bra att ha i bland men hon är ruggigt insmickrande mot familjen vilket kan reta gallfeber på mig. Jag vill nämligen ha all uppmärksamhet ensam. Utan pardon så att säga. Förutom mig, syrran och matte bor det ett gäng tvåbeningar i vårt hus. Hussepappa är snäll men lite lat. Lillhusse spelar mest dataspel vilket jag gillar att ligga i hasn obäddade tonåsrssäng och titta på. jag tittar så intensivt att ögonen blir runda som tennisbollar och lillhusse slänger ut mig för det är jobbigt att bli uttittad!
Ja ni hör hur jag har det. Två småmattar bor hos oss då och då. Lata men snälla tvåbeningar. Matte har liksom energi för alla latmaskar. Min passion förutom leverpastej är att sova och det gör jag länge. Matte terstade för et tag sedan, jag hasade mig upp framåt eftermiddagen. Inga tidiga morgonpromenader om jag får bestämma alltså. Tyvärr är matte mkt bestämd med att alla två fyrbeningarna skall ut i alla väder. Till och med i snö! SUCK! Undrar om det kan bli undantag när magen börjar växa???